Hypergami avser benägenheten att söka en partner av högre status, vilket i vardagligt tal brukar kallas att “gifta upp sig”
enomenet är långt ifrån nytt – kvinnor har i alla tider och kulturer ofta föredragit män med högre social status eller resurser
I den här artikeln går vi igenom vad hypergami innebär, vilka biologiska och psykologiska drivkrafter som ligger bakom, samt hur sociala normer, sociala medier och dejtingappar förstärker detta beteende.
Vi tittar även på hur dessa trender påverkar män i dagens dejtingklimat.
Definition av hypergami
Hypergami är ett sociologiskt begrepp som beskriver en persons strävan att forma ett förhållande “uppåt” i hierarkin – det vill säga med någon som har högre social, ekonomisk eller annan status än en själv
Traditionellt har termen använts främst om kvinnors partnerval, där de gifter sig uppåt i rang. I praktiken kan det handla om att en kvinna söker en partner med bättre ekonomi, högre utbildning, större inflytande eller allmänt högre attraktionsvärde.
Det motsatta begreppet kallas hypogami, vilket innebär att “gifta sig nedåt” (att välja en partner med lägre status)
Hypergami är dock vanligare i många samhällen. Studier visar till exempel att kvinnor generellt är mer selektiva i valet av partner än män
En kvinna kan alltså tacka nej till relationer som inte uppfyller vissa krav, medan män statistiskt sett har något lägre tröskel när det kommer till grundläggande partnerkrav.
Biologiska och psykologiska faktorer
Forskare inom evolutionsbiologi och psykologi menar att hypergami delvis har biologiska rötter. Enligt teorier om sexuell selektion är kvinnor genom evolutionen benägna att söka partners som kan erbjuda trygghet och resurser för henne och eventuell avkomma
Jämfört med män investerar kvinnor mer i reproduktionen (graviditet, amning osv.), vilket historiskt har gjort dem mer kräsna i partnerurval. En inflytelserik tvärkulturell studie med över 10 000 deltagare i 37 olika kulturer fann att kvinnor i praktiskt taget alla samhällen värderade en potentiell partners ekonomiska förutsättningar och ambition högre än vad män gjorde.
Med andra ord är preferensen för en man med status och resurser en nästan universell trend.
Ur ett psykologiskt perspektiv finns också belägg för att kvinnor dras till egenskaper som signalerar styrka, dominans och förmåga att skydda. Till exempel har experiment visat att kvinnor i genomsnitt föredrar mer dominanta män som partners.
Sådana drag – liksom självförtroende och ledarskap – kan undermedvetet tolkas som tecken på att mannen besitter de resurser eller den sociala ställning som krävs för att ge trygghet. Även om moderna kvinnor givetvis kan försörja sig själva, lever dessa urgamla instinkter kvar som en del av det mänskliga beteendet.
Sammantaget tyder biologiska och psykologiska faktorer på att hypergami inte enbart är en social konstruktion, utan också har djupa rötter i människans evolution. Kvinnors tendens att vara selektiva och söka kvaliteter som status, styrka och resurser hos en man kan ha utvecklats för att öka chansen till överlevnad och reproduktiv framgång över tusentals år
Sociala och kulturella faktorer
Biologin må ge oss en grund, men samhälleliga normer och kultur formar också hypergamin. I många kulturer – inklusive vår egen – finns en traditionell förväntan att män ska vara familjens försörjare och ha en viss status.
Sådana normer uppmuntrar kvinnor att välja en partner som åtminstone matchar eller gärna överträffar henne själv i status. Trots ökad jämställdhet globalt syns detta mönster tydligt: sociologiska studier visar att kvinnor i högre grad än män tar hänsyn till inkomst och social status hos en potentiell livspartner
Till och med i ett land som Sverige, känt för jämställdhet, tenderar kvinnor fortfarande att välja män med högre utbildning eller lön än de själva
Historiskt var äktenskap för kvinnor ofta en av få vägar till social och ekonomisk uppåtmobilitet. Innan kvinnor hade egen rösträtt, egna karriärer och ekonomisk frihet var det logiskt – och ibland nödvändigt – att “gifta upp sig” för att få trygghet.
Dagens kvinnor har betydligt större egen handlingsfrihet, men de kulturella mönstren förändras långsammare. Många växer upp med ideén att “drömprinsen” är någon som är äldre, mer etablerad och framgångsrik.
Populärkulturen har traditionellt ofta porträtterat framgångsrika män ihop med kvinnor i underordnad position (t.ex. rika affärsmän som gifter sig med kvinnor i enklare yrken), vilket förstärker bilden av att det är normalt att mannen är den med högre status.
Samhällsdata stöder att dessa normer lever kvar. Kvinnors högre utbildning eller inkomst ökar inte nödvändigtvis deras chanser på äktenskapsmarknaden, medan mäns socioekonomiska status påverkar starkt deras attraktionskraft som partners
Exempelvis minskar arbetslöshet en mans sannolikhet att bilda familj avsevärt, medan en arbetslös kvinna inte drabbas lika hårt i sina möjligheter att hitta en partner(kvartal.se.)
Detta antyder att många fortfarande förväntar sig att mannen ska stå för stabilitet och försörjning, medan kvinnans karriär eller inkomst är mindre avgörande i partnervalet
Samtidigt kan kulturella skillnader spela roll. I mer traditionella samhällen med starka könsroller är hypergami ännu mer framträdande – kvinnor där betonar mannens status och försörjningsförmåga extra mycket i sina val
I mer jämställda, individualistiska kulturer är gapet mindre, men som nämnt kvarstår mönstret till viss del även där. Hypergami är alltså både en individuell preferens och en norm som samhället ofta förväntar och förstärker.
Effekten av sociala medier
Under de senaste tio åren har framväxten av sociala medier drastiskt förändrat dejtinglandskapet – och hypergamin har fått en ny arena att frodas på.
Plattformar som Instagram, TikTok och till och med OnlyFans gör att människor ständigt exponeras för glimtar av andras (ibland tillrättalagda) liv.
För kvinnor innebär det en ökad synlighet av – och tillgång till – högstatusmän världen över, långt utanför den krets hon annars skulle mött i vardagen.
- Instagram och TikTok: Dessa appar ger ett fönster in i livet hos rika och framgångsrika personer. Genom influencers och kändisar kan vem som helst scrolla igenom lyxiga semestrar, sportbilar, designerkläder och perfekta dejter. Denna ständiga ström av glamorösa bilder och videor sätter ribban högt för vad som uppfattas som ett drömliv. Forskning menar att Instagram och TikTok normaliserar strävan efter hypergama relationer genom att visa upp så kallade “power couples” – par där den ena (oftast mannen) har tydlig rikedom och status. Detta skapar aspirationer: det vill säga, kvinnor kan börja drömma om (och förvänta sig) en partner som kan erbjuda ett liknande lyxliv. På TikTok florerar trender som “dating up”, där användare ger tips för hur man hittar någon med högre standard och hyllar relationer där kvinnan “levlar upp” sin livsstil genom sin partner.
- OnlyFans och direkt uppmärksamhet: Plattformar som OnlyFans – där kreatörer (ofta kvinnor) mot betalning delar exklusivt innehåll – bidrar på ett lite annat sätt. Här kan kvinnor få direkt bekräftelse och resurser från hundratals eller tusentals manliga följare. Även om syftet främst är intäkter och inte dejting, kan framgångsrika OnlyFans-skapare se en konstant ström av män som är villiga att betala stora summor för deras uppmärksamhet. Det kan förstärka uppfattningen att det finns många män med resurser “där ute”, och att en genomsnittlig man därför framstår som mindre intressant i jämförelse. En kvinna som vänjer sig vid att bli uppvaktad online av frikostiga fans kanske höjer sina krav ytterligare när det gäller en partner i verkliga livet.
Effekten av sociala medier är alltså att hypergamin “turboladdas”. Kvinnor ser dagligen exempel på män med status, rikedom och utseende på toppnivå – inte bara kändisar, utan även vanliga personer som lyckats väl. Det kan leda till orealistiska förväntningar: psykologer varnar för att denna filtrerade verklighet ger en skev bild av dejting, där man glömmer bort kompromisser och vardaglighet
Samtidigt kan sociala medier skapa en sorts global konkurrens: inte nog med att en kvinna jämför potentiella partners i sin hemstad, hon jämför dem nu med hela internet-eliten.
Dejtingapparnas roll
Om sociala medier breddat urvalet teoretiskt, så har dejtingappar som Tinder, Bumble och Hinge gjort det rent praktiskt. Aldrig förr har det funnits så många potentiella partners ett par knapptryckningar bort – vilket ytterligare förstärker hypergama tendenser i dejting.
På appar som Tinder får genomsnittskvinnan ofta betydligt fler matchningsförfrågningar än genomsnittsmannen. Det innebär att kvinnan har ett överflöd av valmöjligheter, åtminstone ytligt sett. Studier av Tinder-beteende visar att män “swipar höger” (gillar) på en majoritet av kvinnors profiler, medan kvinnor bara gillar en liten bråkdel av männens profiler
En undersökning indikerade att män gillade ~62% av de kvinnor de såg, medan kvinnor endast gillade ca 4–5% av manliga profiler
Detta innebär i praktiken att kvinnor konkurrerar om toppskiktet av män: en analys visade att ungefär 78% av kvinnorna på en dejtingapp riktar in sig på de översta 20% mest attraktiva männen
Resten av männen (d.v.s. majoriteten) får slåss om den nedre fjärdedelen av kvinnorna på appen
Konsekvensen av denna obalans blir att hypergamin får ännu större utrymme. För kvinnorna möjliggör apparna en nästan obegränsad selektivitet – de kan matcha enbart med män som uppfyller högt ställda kriterier, eftersom det alltid finns ännu en profil att swipe’a på.
Somliga kvinnor väljer kanske att endast dejta män som är längre än en viss längd, tjänar över ett visst belopp, eller ser ut som fotomodeller, eftersom utbudet på apparna skapar illusionen att sådana män finns det gott om.
Faktum är att enligt en uppskattning matchar kvinnor bara cirka 8% av gångerna de sveper höger, vilket reflekterar hur kräset urvalet är
För män är situationen den omvända. Många män (särskilt de som är genomsnittliga i utseende eller status) får väldigt få matchningar och upplever därför dejtingappar som frustrerande.
En liten grupp attraktiva män får istället en stor andel av matchningarna. Detta kan skapa en känsla av orättvisa eller hopplöshet hos de män som hamnar utanför toppen.
Vissa män märker att trots hundratals swipes får de knappt någon respons – vilket i sin tur kan leda till sänkt självkänsla eller bitterhet. I extrema fall har detta gett upphov till onlinegrupper (t.ex. inom incel-kulturen) där det påstås att kvinnor hellre lever i celibat än ens ger en chans åt en “medelmåttig” man.
Den hypergama dynamiken på apparna upplevs alltså som brutal av de män som inte betraktas tillhöra de mest eftertraktade.
Algoritmer och obalans
Dejtingapparnas algoritmer kan också spela in. Ofta belönas profiler som får mycket uppmärksamhet (d.v.s. de attraktiva användarna) med ännu högre synlighet i swipe-karusellen.
Det innebär att ”vinnarna” syns mest, medan de mindre populära profilerna hamnar längre ner i högen. Effekten blir att de som redan får många matchningar får ännu fler – och de som har det trögt syns allt mindre.
Resultatet är en pareto-fördelning där en minoritet av männen matchar med majoriteten av kvinnorna. På så vis cementerar algoritmerna en hypergam struktur: kvinnorna exponeras främst för högstatusprofiler och män med färre “likes” får svårt att nå fram.
Hur män påverkas (och kan hantera det)
Denna obalans påverkar männens upplevelse av dejting kraftigt. Många män vittnar om att det krävs mycket arbete för att överhuvudtaget sticka ut på apparna.
Samtidigt som en attraktiv man kan svepas in i en lättsam dejtingtillvaro med flera matcher om dagen, kan en annan man uppleva veckor av tystnad.
Detta har lett till råd om att män måste anpassa sig för att klara sig i den hypergama dejtingmiljön online. Exempelvis kan det handla om att optimera sin profil och framhäva sina bästa sidor:
- Bättre profilbilder: Eftersom första intrycket på appar är visuellt, lönar det sig för män att investera i högkvalitativa foton. Bra ljus, komposition och att visa upp en attraktiv livsstil kan öka chanserna markant. (För konkreta tips, se Nordisk Players guide om Tinder-bilder). Att ha professionella eller genomtänkta bilder kan göra att en mans profil hoppar från ointressant till spännande på en sekund – ett måste i konkurrensen online.
- Profiltext och presentation: Utöver bilder kan en genomarbetad bio som framhäver humor, personlighet och ambition göra skillnad. Om hypergamin innebär att kvinnor söker tecken på status och kvaliteter, bör män använda sin profil för att kommunicera sådana egenskaper på ett genuint sätt. Det kan vara allt från att nämna intressanta yrkesdetaljer till att visa social proof (t.ex. foton med vänner, resor, aktiviteter som signalerar kompetens eller passion).
- Utanför apparna: Ett annat råd är att inte lägga alla ägg i Tinder-korgen. Social kompetens och nätverkande i verkliga livet kan ge männen fler chanser att imponera med helhetsintryck, något som en platt skärmbild inte alltid förmedlar. Genom att utveckla sina sociala färdigheter och självkänsla kan män öka sin attraktionskraft generellt, vilket också spiller över i online-dejting.
Det positiva är att hypergami som fenomen inte är omöjligt att navigera – det kräver bara förståelse och strategi.
Män som inser att “spelet” på appar inte är personligt utan strukturellt kan välja att jobba smartare: förbättra sin marknadsföring av sig själv, sikta in sig på plattformar eller miljöer där de har komparativa fördelar, och hålla realistiska förväntningar.
Samtidigt kan en ökad medvetenhet om hypergami i samhället göra dejtingvärlden lite mer förståelig och mindre nedslående för den som upplever sig stå utanför toppen.
Avslutande tankar
Hypergami är ett komplext fenomen som formas av biologi, psykologi, kultur och teknik. Kvinnors tendens att söka sig till män med högre status eller resurser har djupa rötter och manifesterar sig ännu idag – från vem man flirtar med på krogen till hur man sveper på Tinder. Sociala medier och dejtingappar har förstorat scenen och ibland spätt på de extrema uttrycken av hypergami, vilket gett oss en dejtingmarknad där konkurrensen om topp-partners är hårdare än någonsin.
För kvinnor innebär detta att de har en historiskt unik möjlighet att välja bland en uppsjö av kandidater – men också en risk att förbise bra partners i jakten på något “ännu bättre”.
För män kan det innebära en tuffare kamp för att bli sedd och uppskattad, där självförbättring och förståelse för dynamiken blivit viktigare verktyg än tidigare. I slutändan handlar det om att navigera dessa sociala verkligheter med öppna ögon.
Att känna till fenomenet hypergami kan hjälpa båda könen att förstå varför dejtingdjungeln ser ut som den gör. Kvinnor kan reflektera över sina kriterier och vad som verkligen skapar en lycklig relation, utöver status.
Män kan undvika att ta avslag personligt och istället fokusera på att förbättra sina odds genom att bli den bästa versionen av sig själva (både online och offline).
Samhället i stort vinner på att vi pratar öppet om dessa mönster – utan skam eller skuld – så att vi kan mötas halvvägs och hitta balanserade, lyckliga relationer även i en tid av Instagram-glamour och Tinder-val.
Hypergami må vara en naturlig del av människans parbildning, men med insikt och anpassning behöver den inte vara ett hinder för äkta kärlek i det moderna dejtinglandskapet. Med andra ord: förstå spelets regler, men kom ihåg att varje individ fortfarande själv skriver sin kärlekshistoria, långt bortom statistik och sociala medier-flöden.